Blogg premiär

Jag trodde aldrig jag skulle börja blogga but here I am. Jag hoppas mitt liv e intressant för någon. Som en kompis sa för en vecka sen "åh Gina om jag skulle få leva ditt liv för en dag vilken jävla underhållning jag skulle ha" och det kan jag väl hålla med om. Ibland känner jag mig som hon i Desperate Houswives, Susan heter hon väl, lika klumpig.

Jag kan börja med att utfärda en varning. Denna blogg kommer att innehålla en massa:

• felstavningar
• ord som bah och typ (för den fjortis jag ibland är)
  
• möjligtvis vissa fula ord men jag ska fösöka censurera lite
  
• och till sist men inte minst så uttrycker jag mig med ... (pungtpungtpungt)
  

om något av detta irriterar er så vänligen sluta läs nu. För det är sådan jag är... mena jag är iallafall medveten om det... :)

Så jag kan börja med att berätta ett av mina många små missöden.

• Plats: flyget mellan Bergen- Oslo sitplats 19C

• Händelseförlopp: Jag ska ta den nerkortade varianten för att inte tråka ut er för mycket... vilket betyder att jag inte kommer att berätta om te/kaffe serveringen som tog as länge... hela flygresan vill säga så jag han bara dofta på tekoppen innan dom drog bort den från mina törstiga strupe.... jah de historien är om en plupp och en röd uppblåsbara nackkudde
  

Så då till själva händelsen. Jag bestälde en såndär marabo choklad pluppar... ja ni vet... (sj vet jag inte det korrekta namnet) så jag börja äta dem och satt i andra tankar plötsligt föll en ner i min urringning. Jag bah jaha vad gör jag nu jag kan ju inte börja gräva i mitt dekoltage mitt bland alla människor så jag kikade runt mig och försäkrade mig om att ingen såg sen skaka jag ner pluppen på magen... när den föll i mitt knä (ursäkta den otroligt svenska benämingen) så stoppade den snabbt i munnen. Jag tror bestämt gubben brevid mig satt och smygstirrade.

Nå ja historien är inte slut där... så efter det lilla missödet med pluppen så skulle jag bara böja mig ner för att rätta till min väska som hade glidit ut i gången... så jag böjer mig ner samtidigt kommer en av flygb*tcharna även kallade flygvärdinnor körande rakt i min uppblåsta nackakudde (som jag hade runt nacken) vilket resulterar att jag blir intryck mellan stolssätet framför mig och den där j*vla vagnen och nästan tappar luften. Altså seriöst vem råkar ut för sådana små saker helatiden... jo jag.

Så när jag skulle berätta denna lilla insidens för min kära syster C så var vi ute och åt på nån liten restaurang i Stokis (Stockholm) och vi höll på att dö av skratt... så roligt var d ju inte men ja vi skratta så vi grät och alla andra restauranggäster stirrade förnärmat (förnärmat... hello 1978 tror ingen har använt de ordet sen dess... jo förästen den nyårs revyn på Wasa teater 2000 "ja tå vor ja reint ut sakt föneeeerma" men det är säkert enda gången under de senaste 30 åren)på
oss. Men inte så stor risk att man kommer att se de personerna igen. + att man ska inte dö utan att har skratta och gråtit på samma gång och det gjorde jag då.... :D Tanx sis.

jess men nu ska mamm färga håret så jag får berätta om när jag punkterade decket på bilen en annan gång...

tjingeling

XOXO
GG